Jaha, då var vi hemma igen då..

Forseningar

Det blev inte riktigt som vi hade tankt oss.. Vi ar fortfarande kvar pa flygplatsen i Cebu och dom sager att flyget ska ga 22.20 tror jag, men det skulle egentligen ha lyft 17.35. Ingen bio ikvall alltsa. Men nu verkar det som att vi kommer fa mat i alla fall, om det finns nagot kvar till oss vill saga. Folk gillar tydligen att vara forst har i Filippinerna. Vi fick gratis vatten forut och det var verkligen upskattat vill jag lova. Det var som om folk inte hade druckit nagot pa evighet. Manga drack endast for att det var gratis.

Det ar nagot med oss och forseningar verkar det som...

Manila igen

Jaha, da var vi pa vag tillbaka till Manila dar var resa genom Filippinerna en gang borjade.. Just nu sitter vi och svettas pa en flygplats i Cebu City och beraknas landa i Manila klockan 19.00. Dar ska vi sedan overnatta och vi flyger hem fran Manilas flygplats klockan 18.00 dagen efter. Vi har raknat ut att vi faktiskt hinner med att ga pa bio ikvall! Vi lamnar vaskorna pa Friendly's Guesthouse och tar oss direkt till Robinsons mall och eventuellt tar en matbit innan filmen borjar. Det har jag sett fram emot i flera dagar nu, allt ar beraknat in i minsta detalj. Vi har fortfarande inte riktigt bestamt vilken film an da vi beslutade att lamna dorrarna oppna for eventuella nykomna.

Igar var det ju forresten var sista dag pa Bohol och Alona beach vilket vi firade med att ata ute for forsta gangen under var vistelse pa Bohol. Som vanligt blev nagra av oss besvikna pa maten och vi insag hur bra det varit att vi haft tillgang till kok sa vi vet vad som serveras, dessutom till ett valdigt mycket billigare pris.


//Emil

Snorkling

Efter en och en halv dag i Moalboal markte vi att vi hade forvantat oss nagot annat och nar dykning (som tydligen skulle vara riktigt bra dar) visade sig vara sa himla dyrt valde vi att dra vidare. Vi traffade forresten Isabelles slakting, Jesper, i Moalboal, eller rattare sagt pa Panasagma(?) beach (det var egentligen darfor vi akte dit) och det var ju trevligt, men bristen pa en riktig strand dar vi kunde ligga och bara slappa dom sista dagarna var tillrackligt stor for att vi skulle se oss om efter nagot annat stalle. Efter en stunds lasande i Lonely Planet kom vi fram till att ta bussen till Cebu city och darefter ta en farja over till Bohol.

Tidigt idag morgon (7/5) for vi ivag med bat till Balicasag Island dar snorkling tydligen skulle vara valdigt bra.. Och det stamde, det var faktiskt riktigt tjusigt med massa fargglada fiskar och koraller. Jag har visserligen inte snorklat direkt mycket i mina dagar och framfor allt inte pa sa manga andra stallen an vid bryggan i Sundsandvik, men jag far nog saga att det var riktigt bra! Det visade sig dock att jag hade valdigt svart att andas genom en snorkel. Jag blev valdigt forvanad over problemet och blev nastan lite forbannad men efter 5-10 minuters ovning gick det avsevart battre och jag kunde till slut flyta runt som varsta snorklingsproffset! Det var en mycket trevlig utflykt dar vi dessutom fick se delfiner och vi stannade aven till vid en annan liten o for att titta runt innan vi akte tillbaka till stranden dar vi bor.

Isabelle tog forresten en massage pa stranden ikvall, en helkroppsmassage for 50 kr. Okej, det kanske var billigt men nar man ser att massoserna sitter och sms:ar med ena handen samtidigt som dom masserar, eller snarare drar handen fram och tillbaka over ena vaden (pa samma stalle i typ 10 minuter dessutom, da massosen var riktigt dalig pa att skriva sms) kanske det inte ar sa himla billigt anda.. Bella fick dock en bra massos och hon var nojd!

//Emil

Farjan

Farjan fortjanar att vara ett helt eget blogginlagg. Fangelsena i Sverige skulle nog anses vara 3-stjarniga hotell i jamforelse med denna farja. Som packade sillar lag vi pa plastmadrasser och svettades som gnuer. Den skulle ta 26 timmar... trodde vi ja! Efter 17 timmars resa gor baten ett stopp. Jag kliar mig i huvudet och kan inte farsta vad det ar som forsigar, sa jag gar fram och fragar. Jo vi skall bara ha ett litet stopp pa atta timmar for att lasta av och pa baten. Graten satt uppe i halsgropen, resan skulle alltsa ta 34 timmar ist. Som tur var fick vi ga av baten och kunde bada lite...

//Bella

Palawan

Palawan var en trevlig o. Huvudstaden var Puerto Princesa och som alla vara gedigna lasare redan vet blev vi kvar dar nagra extra timmar pa grund av de dar farjbiljetterna. Det enda roliga vi kunde hitta pa har var att ata och det visade sig inte vara roligt alls. Det borjade med frukost pa Jollibee (filippinsk snabbmatrestaurang). En gra burgare med pulverchampinjonsas och ris. Riktigt dalig frukost! For att inte tala pa den sa kallade "bolognesen" som vi at till lunch, gummikulor och ketchup!
Vi flydde faltet och begav oss till El Nido. Det var lite mer var smak, sol och bad och massa restauranger. Vi fick dock vara glada att vi till slut fick ett rum for har verkade som alla filiopinosar tillbringade sin semester.
Emil upptackte nagot som var helt nytt for honom. Det var en frukt. En liten krabat med gul/gront skal och gult sott och saftigt kott, den kallas for mango. Nar han hade fatt smak pa denna frukt kunde han inte fa nog. Emil hade fatt dille pa mango! Men aven Bella har hittat sin passion i livet (aven hon gillar mango valdigt mkt) SKYFLAKES! Sma fyrkantiga kex som enligt Emil inte smakar nagonting.
Efter fem dagar akte vi vidare ner till Sabang. Ett ganska litet stalle dar vi bodde i en mysig liten bungalow. Det var klart och fint vatten har och det blev massage for mig och Sofia pa stranden. Har besokte vi Subterrian river, en jattehaftig droppstensgrotta som man paddlade in i (tydlighen en av varldens langsta). Men maste halla med lonly planet den har gangen (vi ar inte alltid overrens) det finns typ fyra stallen som serverar mat och inget av dem bor omnamnas!
Sedan var det ner till Puerto igen for att ta farjan over till Boracay.

//Bella

Manila

Mestadels av var tid i Manila spenderade vi pa olika kopcentrum. Dar var luften lite snallare mot oss och det fanns gott om matstallen for Emil. Det fanns till och med supermarket dar, nagot som vi saknat under hela var resa! (I mindre stader ater dom tydligen bara chips, kakor och lite sma konstiga karameller.) Det var gott for i Manila hade vi kok pa stallet vi bodde pa (det har vi inte haft pa nagot annat stalle tror jag) sa man kunde laga lite egen mat for en gang skull. Det blev ju ingen jattelyxig middag direkt men nudlar ar ju i alla fall billigt.
Efter manader utan att titta pa tv eller film var det mycket uppskattat med nya engelska filmer pa kopcentrumets biosalonger. Vi hann med att se tre filmer varav en viasdes pa den storsta duk jag nagonsin beskadat! Helt sjukt stor! 3D dessutom.
Det var kul att ga i lite riktiga affarer for en gangs skull, men priserna var inte direkt roliga. Det var nastan dyrare an hemma, sa det blev inte sadar jattemycket handlat.

Det ena kopcentrumet vi var pa hette Mall of Asia och var tydligen det tredje storsta i hela Asien. Dar var det inte svart att tappa bort sig bland sagar, mobiltelefoner och swimmingpooler. Det fanns till och med en stor skridskorink mitt i alltihop man kunde aka pa. Jag undrar hur mycket av hela det stallet vi egentligen sag nar vi gick omkring dar en hel dag.. Det var svart att inte missa en hel del.

Det var en gang en fodelsadag

Tanka sig att de byggde ett sandslott till mig pa min bemarkelsedag:)

Vi hade i alla fall inte tur med transporterna

Transport och tider har inte riktigt varit pa var sida den sista tiden. Forst hade vi missat en liten detalj nar det gallde flyget till Filippinerna och mellanlandningen i Indien. Vi kom dit vid fyra och klockan elva gick nasta flyg...nasta dag upptackte min van Sofia. Och eftersom vart visa redan var forbrukat blev det till att sitta i en transithall i 30timmar. Det fick typ 0 toasters av 5! Men eftersom var overlevnadsinstinkt ar nagot utover det vanliga lyckades vi aven ta oss igenom denna pers.

Sa var det mellanlandning aven i Kulalumpur, Malaysia. Efter att ha suttit i ett stillastaendeplan i over en timme, visade det sig var krangel med dorren och vi kunde inte lyfta. Det blev till att tillbringa en natt aven i Malaysia. Men inga sura miner har inte. Fick ett hotellrum som vi bara har sett pa bild under den har resan + bade kvalls- och frukostbuffe:)

Sa kom vi fram till Filippinerna, men inte heller har det gick det riktigt som vi hade tankt oss. Hade tankt ta farja till Palawan, men dom hade av nagon anledning slutat ga. Flygetpriset gav oss kalla korar, skulle kosta 1000kr och vi som ar vana vid indiskatransportpriser pa 50-100kr...Vara pannor lag i djupa veck, tills vi lyckades hitta ett flyg for 400kr. Att transportera sig har i Filippinerna var inte det lattaste och vi forstod att det inte gar att gor som i Indien och bestalla samma dag. Sa direkt vi kom till Palawan gick vi pa biljettjakt sa vi skulle kunna ta oss har ifran. Vi kom till biljettkontoret for farjan klockan 8.00 och 15.30 var det varan tur att ga till biljettluckan. Det var som sagt inte lika latt med transport har i Filippinerna...

Men nu blir det sol och bad...

//Bella

Forsranning

Efter tva dagars vila efter var vadring gav vi oss ut pa nya aventyr. Den har gangen blev det rafting. Vi tog bussen fran Pokhara till Damali dar tva guider vantade pa oss. (For ovrigt hade vi bestallt bussbiljetter for typ tva veckor sedan och nar vi kom dit fanns det ingen plats for oss sa vi fick sitta i forarhytten och trangas med nagra andra som gatt samma ode till vages som oss. Da sa en kille till Emil att satta pa sig skorna for han tyckte att det luktade for mycket fotsvett. Det tyckte jag var kul!) Vi korde ingang direkt och vi fick en snabb genomgang av alla kommandon. Jag var glad att jag hann uppfatta kommandot for hur man skulle paddla framat!

Vi hade valt en +2 rafting (+5 ar hogst) sa till en borjan var det lungt och stilla. Emil och Sofia passade pa att ta sig ett dopp och hoppade i fran baten. Jag sjalv som har blivit en badkruka pa senare dagar trivdes bra uppe i den torra baten. Men torr fick jag dock inte vara sa lange till. Det var en till bat med fran en annat foretag. Dom la sig precis framfor och nar vattenkriget var slut fanns inte en torr flack pa hela kroppen. Haha!

Vi stannade till for lunch mitt pa dagen och sedan var det ytterligare 2 timmars paddling innan vi slog lager. Pa kvallen dukades det upp till middag och med det menar jag brakmiddag! Popcorn och varm choklad till forratt och som foratt nummer tva, svampsoppa med nudlar. Sa kom vi till buffen som bestod av spagetti(1 paket), penne(1paket), ris(1paket), pommes frites, potatis- och gronsaksblandning, dahl och tomatsas. Det bor namnas att det endast var vi tre som skulle ata all denna mat. Jag at tills det kom ut ur mina opererade oron. Vi fick smaka pa hembryggd ol ocksa. Det smakade som smulad jast i vatten. Vidrigt anda ut i tarna.

Sa hur fukostbordet sag ut foljande morgon kan ni ju tanka er. Dag nummer tva blev det bara drygt 2 timmars rafting men det var grymt anda. Vi slungades fram i forsarna. Vi varken paddlade i takt eller foljde hans kommandon men vi lyckades hyffsat bra anda. Hoppade i och badade och simmade igenom en fors. Det var coolt. Synd bara for Emil som var lite tung i rumpen, slog i stenarna i botten och borjade bloda pa bade ryggen och halen. Och sa blev han om i rumpestumpen i flera dagar efterat. Livet ar hart ibland..


//Bella

Trekking

En kall ol och pringles i solen uppe vid dom maktiga snobelagda bergen, det kunde knappast bli battre. Efter allt slit hade vi antligen natt vart mal och det var inte helt smartfritt alla ganger vill jag lova. Av 11 dagar beraknad vandringstid kunde vi bara vandra 9 dagar. Sjukdom satte stopp redan forsta dagen da Sofias kropp sade ifran, den var verkligen inte sugen pa vandring. Efter ungefar 30 minuters hasande beslot vi oss for att sla lager (ta ett rum pa ett guest house). Men Sofia ar som bekant inte den som ger sig i forsta taget, hon trotsade sin sjukdom och slapade sig uppfor backarna. Pa vag upp till Ulleri var tararna inte langt borta. En stigning pa ca 900 meter med hjalp av 3000 trappsteg rakt upp var naturligtvis ingen rolig grej i det tillstandet (inte i vanliga fall heller for den delen) och kan fa vem som helst att kasta in handduken. Men inte Sofia inte. Hon ar grym! Men nar vi val kommit upp pa lite hojd blev det for mycket for lilla Emil och sjukdomarna loste av varandra. Denna gangen var det dock nagon form av hojdsjuka som spokade. For att ge er en vink om hur roligt Sofia hade det den dagen Emil var sjuk kan sagas att hon satt och blandade kortleken ungefar hundrasjuttioelvatusen ganger i foljd.
Nar vi val kom igang gick det dock fruktansvart bra. Vi praktiskt taget sprang uppfor backar och trappor. Inte ens hurtbullarna hangde med i vart tempo! Vi fick till och med rakna om dom tider som stod pa alla skyltar (som folk for ovrigt hade sagt att vi skulle lagga till extra tid pa eftersom dom tiderna var beraknade av typ svinsnabba nepaleser). "Jaha, det tar 2 timmar till Chomrong. Da gar vi pa 1.". Vi krossade rekord efter rekord och inte ens hagel, sno och kyla kunde nagonsin stoppa oss. Jag tror inte att det var en enda som gick forbi oss pa hela vagen (efter att vi hade blivit friska). Vi var bast!

Annapurna Base Camp

Paragliding

Plotsligt sitter jag och skriver under ett dokumet dar Frontiers Paragliding avsager sig allt ansvar for mitt liv. Pa egen risk finner jag sedan mig sjalv springa ut over kanten pa ett javligt hogt berg.
Helt ofattbart att jag, som faktiskt ar hojdradd och aldrig hade tankt att jag skulle vaga gora en sadan grej, faller for grupptrycket och betalar for en upplevelse som platsar i mina mardrommar. Att jag dessutom valde en 1-timmesflygning pa hogre hojder ar desto mer ogreppbart.
Trots att jag var fruktansvart nervos i bilen pa vagen upp for berget gick det faktiskt forvanansvart bra till en borjan. Det gick sa snabbt att jag knappt hann marka att jag lyfte. Jag trodde bara vi holl pa att ova lite och helt plotsligt svavade vi omkring bland molnen. Sedan kom illamaendet som ett brev pa posten och jag kande plotsligt att det kanske inte var en sa bra ide med en hel timmes flygning.
Men nu har jag provat paragliding och det ar jag javligt stolt over!


//Emil

Taj Mahal

Bor val namnas att vi besokte Agra och Taj Mahal innan vi hoppar vidare til Nepal. Taj Mahal ar val anda Indiens stolthet. Men forst och framst vill jag beklaga mig over diskrimineringen som ar nar det galler intradespriset. Vi far betala 750Rs medan Indier far betala 10Rs. Fy. Men klagomalen slutar inte dar, las bara skall ni fa se...
Taj Mahal skulle vara fint vid soluppgangen sa vi pallrade oss dit vid sex. Men tji fick vi for de dar dorrjavlarna oppnades ju inte forran solen hade gatt upp. Sedan kom det dar med visiteringen ocksa. Det visade sig att Taj Mahal var ingen nojespark forstar ni. Matsack, sudoku och romaner var strangt forbjudet. Sa dar gick var plan om att tillbringa dagen har i krasch, for utan mat och noje klarar vi oss inte lange. Askmolnen over oss var svarta och stora. Men palatset var grymt och vi fick massa fina kort.
//Bella

Kamelsafari i Jaisalmer

Vi hoppar lite tillbaka i tiden. Vi befinner oss i Jailsalmer och datumet ar 6 mars. Da var det dags for kamelsafari. Med vinden i haret och skavsar i rumpan overlevde vi tre dagar ute i oknen. Detta var en haftig upplevelse! Med den rodskimrande turbanen sag Emil ut precis som en riktig kamelryttare, men skenet bedrog for det var knappt han fick sin kamel att ga framat. Emil och hans kamel la sig alltid ungefar 30 meter bakom alla andra. Ingen bradska dar inte.

Snart glommer man ocksa hur man tvattar handerna och grus och snorbusar blir en extra krydda i maten. Men maten vi fick i oknen var nog nastan den godaste vi atit i Indien. Vi fick nagon typ av gronsaksgryta med potatis och det indiska brodet chapati.

Och det ar inte mycket som slar att sova under stjarnorna ute pa sandynorna. Grymt!

//Bella

Vi lever

For alla flitiga lasare av denna blogg vill vi bara informera att vi fortfarannde ar vid livet. Vi har inte varit lika flitiga med inlagg det sista, men det kommer. Nu befinner vi oss i Nepal pa 3000m hojd. Vi skulle ut pa en 11dagars vandring till anapurna bace camp. Men eftersom sofia var sjuk de tva forsta dagarna och emil idag, han har fatt hojdsjukan (vi ar forovirgt inne pa var fjarde dag, Sa igar var den enda riktiga dagen med vandring) sa blir det nog andrade planer vi far ta en liten kortare tur. Men nu vet ni i alla fall var vi haller hus.

//Bella

Vi leker i Pushkar 1 mars

Under den stora fargfesten som firas over hela indien satt vi och lekte pa hotellets tak. Vi undkom dock inte att bli attackerade av hotellets agare. Gult pulver overallt. Men vart ode ar vi har helt omedvetna om!

Pizza Hut!

Tank dig sma barn pa julafton. Ogonen tindrar av forvantan. Julklapparna ligger i en hog framfor dom och lyckan ar gjord. Precis sa var det for Sofia och Emil idag. Vi at pa Pizza Hut. Och som vi at sedan, vitloksbrod, salad, pizzor, dricka och dessert. Lyckan var verkligen total. Och hela kalaset gick inte pa mer an 50-60kronor per person. Emil liksom svavade pa moln nar vi gick darifran. Det var som han inte langre horde det konstant sjukt jobbiga tutandet runt omkring oss. Att en tiggande tant stod och beklagade sig och drog sin tiggarramsa i sakert fem minuter bekom honom inte overhuvudtaget. Detta var en lyckans dag...

//Isabelle

Fran Bundi till Jaisalmer

Vi akte fran Bundi for fyra dagar sedan och denna gangen valde vi att ta bussen. Bussen var av typen "sleeper" vilket innebar att man ska kunna sova sig igenom bussresan. Det gar oftast inte (i alla fall inte for Bella). Det hoppar och far sa man slar huvudet i taket ratt som det ar! Inte latt att sova da..
Resan tog ca 10 timmar och vi kom val fram vid ca 5 pa morgonen, vilket innebar en lang och seg vantan pa att matstallen skulle oppna. Staden vi hade kommit till hette for ovrigt Jodhpur. Nar vi till slut hade fatt i oss lite valfortjant frukost pa ett mysigt litet guest house tog vi en promenad till ett stort fort som tydligen skulle vara "asgrymt". Det verkade inte sa mycket grymmare an dom vi sett tidigare och efter att ha noterat intradesavgiften gick vi raskt tillbaka ner till staden, tog en taxi till busstationen och for vidare mot Jaisalmer. Det blev en snabbvisit i Jodhpur, ca 6 timmar.

Lokalbussen till Jaisalmer skulle ta ca fem timmar, och det gjorde den ocksa. Fem langa timmar i en buss fran helvetet. Det var en riktigt jobbig resa. Sitta med vaskorna i knat i en trang, mycket packad buss med en tutande idiot till chauffor. Det var svettigt! Inte sa roligt heller.. Att en busschauffor kan vara sa jobbig ar helt osant! Och det blev inte battre av att nagon (Bella) hade slangt nastan dom enda oronpropparna vi hade. Isabelle loste dock problemet genom att stoppa in en scarf i oronen medan Sofia fick noja sig med tva papperstussar.

Som tur var kom vi till slut fram till ett jattemysigt stalle, Jaisalmer!


//Emil

Noden har ingen lag

Emil har bevisat for mig att noden har ingen lag. Har man rannskita sa har man. Det ar att valja pa att bajsa ner sia eller att satta sig rakt ute pa slatten dar man blir till allman beskadning for alla turister. Hjalp vad det var kul...

// Bella

Solnedgang i Bundi

Igar var vi vid ett jattestort fort har i Bundi. Det lag uppe pa ett berg och vi tittade pa solnedgangen. Det fanns mycket apor dar ocksa.
Vi traffade Gerd och Christer har i Bundi. Dom var roliga och snalla och bra. Vi traffades pa ett internetcafe och pratade valdigt lange, sedan sag vi dom aldrig igen.

//Emil

Det finns tva typer av mat: den atliga och den oatliga.

Igar kvall gick vi for att fa i oss var dagliga dos av kvallsmat. Mina tva kompanjoner bestallde gronsakspasta och gronsakscurry. Tva tuggor av denna mat var dock tillrackligt for att framkalla krakreflexer. Men iderika som mina vanner ar kom det pa att aven detta kunde anvandas till nagot. Emil bestallde in en sa kallad doggybag. Nu skulle de stackars sma benrangel till hundar ute pa gatan slippa ga hungriga. Nar Sofia la fram maten vaknade hunden till. Den nosade lite grann, tittade en stund pa oss for att sedan ater lagga sig till ratta. Den ville inte ens smaka. Maten var helt enkelt oatlig!

//Bella

Vaxelpengar och svarta moln

Okej, tank dig detta.
Det ar en solig vardag i slutet pa april. All sno har runnit bort och du och en kar van sitter pa en uteservering och dricker kaffe. Kanske en liten bulle ligger pa fatet framfor dig. Ni pratar om sommaren och semester. Alla livets goda ting! Notan kommer och priset ar inte farligt, riktigt billigt faktiskt. Tjugo kronor, okej. Du lagger en hundralapp till kyparen och vantar pa din vaxel. Ett lang och hogljudd pust hors da bredvid bordet. "Har du verkligen inget mindre?!" Du skakar pa huvudet och ser ursaktande pa honom. Efter fler pustar och letande i fickorna oppnar han munnen igen. "Nehe, da far du en femtiolapp tillbaka sa far din kompis vara skyldig dig sen." Men din van har inte heller nagon vaxel. Du ska precis till att invanda och fraga hur det blev med den resterande tian, var hamnar den? Men han har redan vant pa klacken och gatt.
Ni bestammer er for att ga och kopa nagot litet for att gora upp om de dar tjugo kronorna mellan er sjalva. Ahlens tanker ni, dar finns mycket av allt. Tio minuter senare star din van med en penna i ena handen och en hundralapp i andra. "Har du verkligen inget mindre", hors fran expediten i kassan. Hon skakar, precis som du tidigare gjort, pa huvudet och ursaktar sig. PUST! "Da far du ga och vaxla den dar hundralappen i kiosken pa andra sidan gatan och komma tillbaka sen"

JAG BRYTER SNART IHOP! Jag vet inte var all vaxel i Indien forsvinner men den ar i allra hogsta grad franvarande. Nar vi tar ut pengar far vi femhundralappar och dom kan inte ens vaxla hundralappar. Mycket stort problem. Sa stort att vi faktiskt gick ifran ett internetcafe, utan att betala och med stora svarta moln hangande over oss.

Annars har vi det bra!
// Sofia

Sjukdom, McDonalds och Bollywood

Mumbai eller Bombay (kommer aldrig ihag vad det for tillfallet heter), var snabbt avklarat. pa grund av bombhot och mina medresenarers ogillande av storstader akte vi vidare efter bara 36 timmar. Dessutom var det valdigt dyrt. maten var dyr och det var till var forvaning valdigt svart att overhuvudtaget hitta nagon restaurang. Sa det fick bli McDonalds! Haha, for ovrigt ar menyerna pa McDonalds verkligen skrattretande har. det finns ju inga hamburgare! Man far valja mellan fisk- eller kycklingburgare.

pa vara 36 timmar hann vi i alla fall med ett besok pa elefeanton som ar kant for sina tempel inuti grottor. efter det akte vi och kollade pa lite cricket. da blev vi uppraggade av tva killar som ville visa oss runt och fa oss att kopa traditionella klader for att vara resor norrut skulle bli lattare. men jag var faktiskt tvungen att vanligt men bestamt tacka nej till deras erbjudande. haha, men det hade sett roligt ut. det ar det ju ingen tvekan om!

Emil blev sjuk pa natten till igar. Sa igar gjorde vi ingenting, satt bara och vantade pa att var buss skulle ga till udaipur. men nar jag och isabelle var ute och letade frukost hann vi med att bli erbjudna statistroller i en bollywoodfilm och fa livstids gratis boende hos en gubbe som skulle bygga hostel. Inte fy skam!

// Sofia

Tinitus? ja tack...

Vill du ha tinitus ar Indien defenitivt ratt land att aka till. Vi har kommit fram till att det enda som kravs for att fa ett korkort i Indien ar att kopa corn flakes och veta var tutan sitter...

//Isabelle

Seriost softande i Hampi

Okej, dom kanske var ratt trevliga har pa Murali Guest House men nu borjar vissa omstandigheter verkligen skava. For det forsta ar Murali, som tidigare var valdigt bra pa alla satt, borjat folja efter sofia som besatt. Verkligen jobbig! Han forsoker typ fa min tillatelse. Dessutom forsvinner elektriciteten pa rummet hela tiden. I och med att flakten da slutar snurra blir det nagot in i vassen varmt! Det kanns faktiskt ganska gott att lamna det har stallet imorgon. I ovrigt var Hampi valdigt bra! Mycket fint.
Vi har traffat Marina fran sverige har ocksa. Valdigt trevlig och bra tjej!
Igar akte vi till en stor sjo och badade. Vi var dock till en borjan lite misstanksamma med tanke pa de skyltar som var runt omkring sjon. "VARNING FOR KROKODILER" och "SIMNING FORBJUDEN". Men inga incidenter, vi lever an.

Vi har hittat ett favoritstalle for mat och allmant softande har i Hampi ocksa. Tror att stallet heter World Peace Cafe. Dar ar maten god, personalen trevlig och dessutom visar dom film pa storbildsskarm typ varje kvall. Kanoners!


22/2

//Emil

Vi cyklar och svettas i Hampi

Tog oss till hampi fran goa med en mangd olika bussar. Resan landade pa 18 timmar i sittande stallning. Det kostade for ovrigt 60 svenska kronor.. Kom fram imorse klockan 6 efter minimal somn och sen dess har vi varit igang. Vi kom tillsammans med stadarna till en restaurang och fick vanta in kokspersonalen i ungefar en timma. Men vi hade dock ett hundratal flugor som holl oss sallskap. Inget vidare populart hos tre hungriga ungdomar.
Har hittat ett hostel for ynkliga 10 kronor per person. Detta med flakt och trevlig personal bor tillaggas.
Och nu har vi alltsa hyrt cyklar som vi glider runt pa, och det bokstavligt talat da det inte ar tillstymmelse till vindpust har i inlandet. Svettas uta helvete!!

over and out!

// Sofia

Hur man gor sonder ett handfat

Idag har jag (Bella) lart mig hur man gor sonder att handfat. Det ar mycket enkelt. Stall dig pa ett ben, luta dig mot handfatet med ena handen och lagg hela din tyngd pa nar du skall stalla ner schampoflaskan. Sa med en liten duns kommer det att ramla ner och ga i tusenbitar. Dock lite mindre kul att for tillfallet vara handfatslos...

// Isabelle

Det loser sig

For att forklara var resa till vart forsta mal far jag citera min gode van Sofia Ryden: Det loser sig!

Tisdag morgon, jag och Emil skall ta taget till goteborg och sedan vidare till Stockholm. Klockan ar 14.00 och vi inser plotsligt att taget som skulle ga 14.09 har blivit installt. Samtidigt ringer Kilroy, vart resebolag och sager att hon glomt bestalla hotellet vi skulle ha nar vi kom fram.

Smaspringer bort till kampenhof dar vi far ringa kundservice som far forsoka senarelagga vart tag till stockholm. Vi kommer pa en buss till Goteborg och aven taget till Stockholm loser sig.

Kilroy bokar ett hotell till oss. Men runt elva nar vi skall ga in pa mejlen for att fa bokningen finns den inte dar. Det blir till att vacka mamma och pappa som hittar det pa min hemmejl.

Nar vi star i kon till incheckningen inser vi att boardingpassen har forsvunnit. Da hor vi i hogtalaren Sofia, Emil och Isabelle till vaxlingskontoret for att hamta vara borttappade boardingpass.

Nar vi kommer fram till Indien 04.30 har ingen bokning till hotellet kommit fram. Men de fixar ett rum anda.

Men allt loser sig ju helt enkelt:)

// Isabelle